Det har varit det bästa året i livet men också det mest tålamodskrävande. En sak jag har tänkt på flera gånger under det här året är hur ingenting egentligen blev som jag hade tänkt. Under min föräldraledighet hade jag tänkt att vi skulle träffa mina vänner mycket, tänkte att det skulle vi hinna göra flera gånger i veckan. Och nu är min föräldrarledighet snart slut och jag känner snarare att jag har tappat kontakten med väldigt många. Det trodde jag verkligen inte. Man har ju hört av andra innan man fick barn att många vänner försvinner efter men det trodde inte jag skulle hända mig. Kände till och med redan av det när jag blev gravid att jag blev lite bortglömd. Ingen frågar om man vill följa med på saker och ting längre. Kanske tas det för givet att jag inte vill? Jag vet inte.. 

Men det har också kommit in nya vänner i mitt liv som verkligen har förgyllt den här tiden. Vad skulle vi gjort annars jag och Bonnie? Är så tacksam för dessa nya bekantskaper, som jag tror och hoppas kommer hålla livet ut. 

Ett inlägg om Bonnie födelsedagskalas och bilder kommer lite senare, måste ladda upp alla bilder från kameran först bara ❤